245
ömtåliga punkter, som den gamla frun funnit klokast att förbigå nu vid förhandlingarnas början. Han svarade kort och godt att Thora var sjuk och behöfde vård i föräldrahemmet, samt att hon icke kunde lämna besked om, när hennes hälsa tillät henne att återvända.
Så långt var allt i kaptenens skrifvelse korrekt och oangripligt, men i sitt hjärtas fullhet, tillade han mot slutet en försäkran om, att han som far skulle göra allt för att hjälpa dottern öfver denna svåra tid, samt att hon nu framför allt behöfde ro och icke fick störas af upprifvande korrespondens. Denna sista del af brefvet bidrog i hög grad att skärpa tonen i det svaromål, som gamla fru Bruce omedelbart därpå afgaf. »Är Thora verkligen så sjuk, att hon icke ens tål att oroas af ett bref,» skref hon, »kan jag ej finna annat, än att hon gjort rättast att stanna hemma, till dess att sjukdomen blifvit botad. Därigenom hade hon undvikit att kasta en oförtjänt skugga på en man, som valt henne af kärlek, och om hvilken icke ens hans fiender någonsin haft annat ondt att säga, än det som kan sägas om oss alla, nämligen att vi äro skröpliga människor inför Gud. I många år, innan detta giftermål, hvilket jag i mitt sinne mer och mer börjar kalla olycksaligt, kom till stånd, har jag skött
