Den här sidan har korrekturlästs
274
vackert, att hvad hon genomlefvat af ondt och godt klang emot henne som tonerna ur sång eller lyste som bilderna ur en saga. Och det kom för henne som ur en dröm, hvilken icke hade det minsta att göra med hvardagens allvar, att det högsta i lifvet, är det, som människan aldrig når, det som är öfver alla gränser. En gång hade hon stått detta nära. Mera når aldrig en människa.
Mot det minnet log hon ännu, när hennes eget lif gled ned emot aftonen.
