26
präktigaste och mest imponerande hon någonsin sett. När hon läste om slott, förband hon sedan föreställningen om ett sådant med det hon sett af det gamla herresätet på kullen ofvanför Vättern.
Konrad Olthov kom Thora att lägga märke till, därför att han oftare kom tillbaka på förnyade besök än någon af de andra bland brödernas kamrater. Vän som han var med Thoras yngsta broder, var han nära henne själf i ålder, blott ett par år äldre än hon, och då hans hem liksom hennes låg vid Vättern, föreföll han henne som en bekant redan när Thora såg honom för första gången. Lätt som mellan syskon gick umgänget mellan dem båda, och Thora var glad, då hon kunde vara god emot den unge mannen. Ty af allt hvad hon hört berättas om hans hem, förstod hon, att han där icke kunde finna någon glädje. Hon var glad, när de följdes åt i skog och mark, glad åt, att Konrad trifdes i hennes närhet, glad, så ofta hon visste, att han kom, och när han var borta, saknade hon honom. Ty med ingen kände sig Thora så lugn och så fri. Med ingen kunde hon språka så lätt som med denne unge man, hvilken kom och gick på kaptensgården, som om han där varit hemma.
Aldrig förband dock Thora förtroligheten i
