45
Och som han fruktat att hvad han sagt varit för kärft, hviskade han liksom försonande:
»Du är ännu främmande bland dem. Men du är min hustru, och därför kommer vägen till folkets hjärtan att vara lättare för dig, än om du vore här på besök. De veta därigenom, att du icke vill vara främmande.»
Thora förstod vid dessa ord, hur mycket hon hade att öfvervinna här, hvarpå hon aldrig tänkt förr, och blott för att vinna klarhet om sin egen ställning tillade hon:
»Jag kan inte hjälpa det, Bruce. Men jag känner mig ängslig inför folket. Jag har den känslan att de skratta åt mig eller ringakta mig eller narras för mig.»
Ifrig såg Thora upp i mannens ansikte, och hon kunde icke fatta, hvarför dess drag endast mulnade alltmera.
»Man får ej vara misstänksam mot skåningar,» sade Bruce allvarsamt. »Ej heller fordra allt på en gång. Det är ett långsamt släkte, men ett pålitligt.»
Och då Thora ingenting svarade, fortfor han:
»Vill du försöka att tro mig i detta, Thora, och handla därefter?»
Utan att veta det, talade Bruce nu i en välvillig, beskyddande ton, som när man till-
