58
inför det, som värmde honom själf mest, då var det, som blef världen plötsligt för honom tom och likgiltig. Själf blef han kall och hård, och en onaturlig vrede steg upp inom honom. Det var som om hustrun vrakat honom själf. Det var värre än så. Det var hans land, hon föraktade, allt det, hvilket för honom var heligast och störst. Aldrig kunde detta utplånas dem emellan. Aldrig kunde detta göras om. En tanke som på att vilja göra sig hustrun kvitt sköt upp inom honom. Men öfver denna tids människor hade en sådan tanke ingen makt. Djupt satt vördnaden inom dem för sed och lag, och väl visste Bruce, att hvad Gud förenar, skola människor icke åtskilja.
Vreden, som började stiga upp inom honom, kufvade Bruce därför, och genom att han aldrig lät den komma till utbrott, lyckades det honom tidvis äfven att glömma den. Mycket hade han hoppats af sitt giftermål, och sinnad att gifva tappt vid första motgång var Bruce icke. I stället beslöt han sig för att vänta och se tiden an, och när han blifvit lugn igen, sade han sig själf, att hvad han önskade och väntade kanske en dag skulle komma. Inom Bruce lefde nu hoppet, att hustrun och han till sist skulle komma hvarandra nära. Under denna tid kom en dag gamla
