59
fru Bruce på besök. Misstänksam och vaken var hon, som en gammal mor är, då tanken på den enda sonens lycka sysselsätter henne. Då emellertid gamla fru Bruce snart märkte, hur tungsint Thora gick där och att äfven sonen bar på något, som han ej ville fram med, tog den gamla frun, som var klokare än sonen, icke honom, utan sonhustrun i förhör, och fastän Thora ej ville yppa att kyla rådde mellan makarna, kunde dock svärmodern, af det lilla hon fick veta, sluta sig till resten. Därför sade hon, innan hon for, till sonen: »Den lilla frun är en bra kvinna, och jag tycker om henne. Hon har bara inte lärt sig trifvas här än. Det blir din sak att lära henne.»
Från den dagen iakttog Bruce hustrun bättre än förut, och det hopp, han hyst, blef starkare. En enda sak var det, hvarpå han gick och väntade, och det var, att den dag skulle komma, då hon kände sig hemma i hans bygd. I en underlig vacklan mellan afvoghet mot hustrun och hopp, att han en dag skulle vinna henne, finna henne åter liksom sådan han drömt sig henne en gång, lefde Bruce under denna tid. Det minsta ord, Thora sade, kunde stöta honom tillbaka. Han fann henne stundom tafatt, torr, intresselös. Det var, som kunde hon hvarken taga emot hans
