Den här sidan har korrekturlästs

60

kärlek eller gifva honom ömhet tillbaka. Och slöt sig då Bruce inom sig själf, och hårda ord mot hustrun undföllo honom, ord, hvilka han sedan ångrade. Stundom vaknade åter den första känsla, hon ingifvit honom, med fördubblad kraft. Då såg han allting hos hustrun med mildare ögon, fann hennes nedslagenhet naturlig, och sade sig själf, att allting måste hafva sin tid. Ung som hon var, måste hon få ro för att vänja sig vid honom själf, trakten, folket, vid allt. Bruce lefde som i en enda stor väntan att en dag i Thora finna den hustru, efter hvilken han längtade.

Under denna tid lefde Thora som i ständig ångest, en ångest, hvilken hon icke förstod, och därför icke vågade meddela någon. Inomhus trifdes hon bäst, och så länge hon fick gå i rummen, var hon nöjd. Längst in låg sängkammaren, och genom en liten korridor kom man från denna ut i Bruces rum, hvilka han bebott allt sedan faderns död, och som lågo afskilda från den öfriga våningen. Från sängkammaren kom man äfven ut i ett litet kabinett med gamla, spensliga möbler och kopparstick på väggarna. Där satt Thora helst, när hon var fri från hushållsbestyren. Där stod hennes sybord och skrifbordet, i hvilket hon gömde sina