66
Gamla fru Bruce kom ej till Akerup, förrän Thora var återställd. Gumman var egen, som man säger, och en af hennes maximer lydde så:
»En gammal svärmor skall icke onödigtvis gå och skräpa i ungt folks hus.»
Men när hon ändtligen höll sonsonen i sina armar, lyste hennes skarpskurna ansikte af förnöjelse. Ty barnet liknade fadern. Det sade den gamla frun också i det hon godlynt tillade:
»Den här gången är det inte bara prat, Faktum är faktum.»
Därmed lade hon barnet tillbaka i vaggan och kysste svärdottern.
Detta hade svärmodern förut aldrig gjort, och Thora kände sig helt lycklig, när det hände. Bruce var inne, när det skedde, och det såg ut, som om moderns vänlighet gjort honom stolt. I detta ögonblick drömde Thora om en ljusare framtid.
Gossen blef döpt i hemmet och fick namnen Hans Johan. Farmodern själf bar barnet till dopet.
