78
det minsta, och allting gick också ut öfver mig. Det var som om han för min skull hade kommit i svårigheter. Hur jag knåpade och sparade och slet, ville ingenting räcka. Och då fick jag höra mycket, som du aldrig har fått.
Ty det hör jag ändå på ditt bref, att din man säger dig sällan något ondt och när det är så, har du mycket att tacka Gud för. Men jag tror det, att ett giftermål alltid är pröfvande under första tiden och allra mest för en man. Han har haft sitt, som han styrt och ställt med, som han velat, i hela sitt lif, långt innan hustrun kom i huset. Så kommer hon till och vänder liksom opp och ner på alltsammans för honom. Då tar det tid, innan han hinner vänja sig, och det kan nog hända, att han då inte alltid är så rolig att tas med.
Men då blir det hustrun, det kommer an på, om äktenskapet ska bli, som det bör vara. Och mitt enkla husråd är det: att hustrun får tåla och ta emot och se glad ut ändå. Är mannen missnöjd, får hon laga så, att han blir nöjd. Har han något att anmärka på, får hon rätta sig själf, så att hon blir bättre. Och anmärker han ändå, får hon tåla det med och inte låta småsaker tynga på sig.
Gör hon det, som en hustru kan och bör,
