indelningsgrund (ofta kombinerad med tjufnadens egenskap af handhaft eller icke). Qvalificerad var i regeln kreatursstöld och inbrottsstöld; ofta äfven nattlig stöld. Allmän var straffskärpningen vid iteration (till den del icke redan första resan var belagd med dödsstraff). Iterationsbestämmelsen uppstod emellertid stundom så, att det ursprungliga stränga tjufnadsstraffet förbehölls andra resan, och vid första resan ersattes med t. ex. ett mindre kroppsstraff. - Äfven deliktets struktur visar sålunda i de stora dragen en afgjord öfverensstämmelse med modern rätt.
Sådant den Svenska medeltida rättens tjufnadsinstitut. framstår i Lands- och Stadslagarna, företer det i det väsentliga samma bild som i den forngermanska rätten i öfrigt, med undantag af iterationen [jfr. deremot Gotl. I. 38 »Stiel hann siþan en hann merctr ir þau et minna sej þa scal hann hengia» – der antagligen, liksom i flere bestämmelser uti Norsk och Dansk rätt, en äldre ståndpunkt framträder]. Särskildt gäller detta handlingens egenskap af hemlig (jfr. L. L. Edz. 40 ff. med ib. Þi.), och objektets egenskap af kulturprodukt (jfr. ib. B. B. 16 ff.; 25 etc.); äfven den odlade jorden betraktades emellertid såsom tjufnadsobjekt (ib. 27: 2). Qvalificerad är framförallt »gortjufnaden» (kreaturstjufnad) – deremot icke (i L. L. eller St. L.) inbrottsstöld, ej heller nattlig stöld – och i öfrigt förekomma flere straffbarhetsgrader allt efter värdet: den lägsta graden (½ öre eller mindre) afskiljes, derest brottslingen »warder ey faangen widher», såsom snatteri.
Under 1600-talet uppenbarade två lagförslag (1643 och 1665) en stark tendens att recipiera det romerska furtum, genom en väsentlig utvidgning af handling och objekt. Denna åskådning trängde emellertid icke igenom. Fastmera visade rättstillståndet under tiden närmast före 1734 års lag i det hela en utbildning på den gamla grundvalen. Tjufnaden skilde sig sålunda skarpt från åverkan, genom objektets egenskap af kulturprodukt. Tjufnadens karakter
