gammal, såsom kyrka definitivt öfvergifven byggnad (äfven om den skulle användas såsom förevisningsobjekt eller på annat sätt). – Sakristia, grafkor, orgelläktare, vapenhus, vind, torn etc. böra medräknas, såvidt de begagnas för kyrkliga ändamål (äfven t. ex. att förvara kyrkans tillhörigheter; och äro ingredierande delar af sjelfva kyrkobyggnaden; deremot icke t. ex. fristående klockstapel: icke heller del af byggnaden, som utgör privat bostad.
3) Brottet skall föröfvas i kyrka; tillgrepp af takplåtar (jfr. Flintberg V, 643), lösbrytande af skulpturer från ytterväggarne etc. hör derför ej hit. Utskärande af fönstermålning bör deremot föras hit, enär fönsterytan ingredierar i kyrkans inre. Att inkulpaten med sin kropp är inne i kyrkan, är icke nödvändigt.
4) Huruvida saken är afsedd att användas för kyrkligt ändamål är i svensk rätt likgiltigt, såvida den blott tillhör kyrkan eller är af andra der i förvar satt. Tillgrepp t. ex. af kollektpenningar, som förvaras inom kyrkan, höra således hit, oansedt egaren och ändamålet (eventuellt i konkurrens med 20: 4 m. 4). Men qvarlemnade saker, som icke genom uttrycklig öfverenskommelse med vederbörande blifvit satta i förvar (t. ex. psalmböcker, som år från år blifva liggande i bänkarne) böra icke rätteligen föras hit; än mindre uppenbarligen qvarglömda saker, käppar, galoscher o. d.
5) Om inkulpaten föröfvar inbrott för att komma in i kyrkan eller den del deraf, der tillgreppet föröfvas, eller föröfvar han medelst inbrott tillgrepp ur sluten förvaringspersedel, vare sig den uppbrytes i kyrkan eller sedan, blifva förevarande mom. och 20: 4 m. 4 samtidigt tillämpliga, i konkurrens enligt 4: 1 m. 2. Fortsatt förbrytelse får, äfven i sistnämnda fall, icke antagas, eftersom den utförande handlingen i 20: 4 m. 4 omfattar icke allenast öppnandet, utan äfven bortförandet af förvaringspersedeln
