märka, att tillgrepp ur försegladt bref kommer under § 4 m. 3. Är saken utom besittning, måste sjelfva besittningstagandet anses rättsenligt, och tillegnandet kan då, äfven om det sker ur försegladt bref och äfven om saken icke är att anse såsom hittegods, icke bestraffas strängare än såsom förskingring 22: 11, jfr. ofv. ad § 1, I B, 1 a. Den omständighet, att saken befinner sig i sluten förvaringspersedel, konstituerar icke i och för sig ett besittningsförhållande, men kan inverka vid bedömande af huruvida ett sådant bör antagas. – I fråga om tillgrepp från förolyckadt postfartyg, jfr. m. 8.
III) till mom. 3
A) Stöld ur bref.
(K. F. 5/3 1746, jfr. ad m. 2; L. K. och L. B. qvalificerade brefstölden endast såsom poststöld, jfr. ib.; K. F. 4/5 1855 § 6 m. 2; Str. L. 16/2 1864, 20: 6 m. 3).
1). Begreppet bref får icke utvidgas (till paket etc.); utgör saken icke bref, måste jemlikt reqvisitet i 20: 5 afgöras, huruvida den är inbrottsobjekt, i hvilket fall § 4 m. 4 blir tillämpligt.
»Försegladt» bör här, jemlikt lifvets regel, utsträckas till gummeradt bref (men jfr. ad § 5, II B).
2) Af det allmänna tjufnadsreqvisitets regler med hänsyn till besittningsfrågan följer, att brefvet skall vara i besittning men icke får vara i inkulpatens ensambesittning. Om besittning öfverhufvud deficierar, kan ett tillgrepp ur brefvet blifva straffbart enligt 22: 19 eller 22: 10, 11; om inkulpaten har ensambesittning, enligt 22: 10, 11 (härom jfr. ofv. ad § 3, II, n. 2 samt ad § 1, I B, 1 b). Är brefvet åt allmänna posten förtrodt, inträder m. 2.
Försåvidt det tillgripna innehållet saknar värde, kan endast 22: 10 användas.
3) Det blotta öppnandet af bref utan tillgrepp derur (t. ex. derför att intet af värde anträffas), kommer, äfven
om uppsåt att stjäla föreligger, icke under 20 K. (men väl
