bestämmes icke = den mörka tiden af dygnet (än mindre: tiden emellan solens nedgång och uppgång), utan, efter ortsvana och årstid, den del af dygnet, då folk i allmänhet är till sängs. Huruvida just folket i det beträffande huset är till sängs, då stölden begås, inverkar icke; icke ens om »sängdags» för huset i fråga regelbundet afviker från det eljest på orten vanliga (värdshus, ballokaler etc.). Visserligen hade det kunnat tänkas öfverensstämma med lagstiftarens intentioner, att gerning, som föröfvas vid fullt dagsljus tidigt en sommarmorgon, blefve lindrigare bedömd, äfven derest denna tid på platsen i fråga vore softid, än t. ex. gerning, som föröfvas vid midnattstid; men svårligen skulle det kunna vara hans mening, att t. ex. tillgrepp af en ytterrock ur en upplyst tambur tidigt på eftermiddagen en decemberdag, då mörkret redan inträdt, skall bedömas så mycket strängare än om det skett midt på dagen.
2) »Hus» kan icke extenderas till samma omfång, som den i 20: 5 uppställda och äfven vid 20: 4 m. 4 gällande krets af objekter (gård, hus, rum eller fartyg). Stöld å fartyg kan således icke föras hit; icke heller stöld å gård, äfven om den omslutes af idel boningshus. Men om en del af ett hus är bebodd, och stölden föröfvas i en annan del, som är obebodd (äfven permanent obebodd, t. ex. källare), så faller handlingen härunder; detta torde gälla, äfven om en ringa del af huset är bebodd (t. ex. stort stall med drängkammare). För att objektet skall anses såsom ett hus i detta afseende, fordras först och främst yttre sammanhang: en fristående obebodd byggnad får icke betraktas såsom »hus som bebodt är», derför att det utgör något slags annex till ett sådant. Men det är icke nog med yttre sammanhang: om t. ex. i ett qvartér i stad, der alla husen äro sammanbyggda, något bland dem utgöres af ett obebodt magasin, så faller det sistnämnda icke under ifrågavarande bestämmelse. Å andra sidan bör en kringbyggd gård på landet, hvaraf en länga utgör boningshus,
