in i huset och utlemnar det tillgripna godset till den utanför befintlige juridiske gerningsmannen, så blir denne att bestraffa enligt förevarande mom. Men är den egentlige tillgriparen invånare i huset och den olofligen inkomne endast en medhjelpare, som mottager och bortför hvad af den förre tillgripits, så faller brottet icke under denna bestämmelse; det samma gäller naturligen, om en medhjelpare på här nämnda sätt smugit sig in för att undersöka situationen, och gerningsmannen derefter, under dagstid, föröfvar tillgreppet. Om åter af flera gerningsmän någon är invånare i huset, så blir det en fråga att afgöra in casu, huruvida dennes samtycke kan anses hafva gjort de öfriges inkommande i huset lofligt, jfr. ned.
5). »Olofligen» innebär icke öfverträdande af ett uttryckligt förbud, utan endast handlingens företagande under sådana omständigheter, att gerningsmannen icke, enligt »lifvets regel», haft tillräckligt fog för sitt inträdande. Har han emellertid så haft, kan han icke föras härunder, äfven om han derjemte haft för uppsåt att begagna sig af tillfället för att stjäla, vare sig detta uppsåt funnits ursprungligen eller uppstått hos honom efter inträdandet (han har t. ex. verklig anledning att hemta en i huset boende läkare och varseblifver dervid ett i trappgången befintligt föremål, hvilket han tillgriper). Å andra sidan kommer det fall härunder, att gerningsmannen visserligen först efter sitt inträdande fått uppsåtet att stjäla men dock inkommit i huset olofligen. Om gerningsmannen ämnar besöka person, som i huset har sitt (permanenta eller tillfälliga) hemvist samt är berättigad och (efter gerningsmannens förmenande) villig att der mottaga honom, får gerningsmannen icke anses inkomma olofligen (äfven om husvärden eller annan förbjudit honom inträde).
6; Undangömmande föreligger icke med det blotta faktum, att gerningsmannen icke blifvit sedd i huset resp. att hans qvarstannande icke observerats: han måste hafva
