γ) Oafsedt stängslets effektivitet, kan den fråga uppställas, i hvad mån det af menniskohand framställda stängslet kan suppleras med naturligt hinder: byggnad eller gård, som ansluter sig till en bergsvägg; gård på tre sidor omgifven af hus eller murar och på den fjerde af vatten o. s. v. Härpå måste svaras, att ett dylikt element icke upphäfver stängselqvaliteten, förutsatt att det efter omständigheterna är på ofvan utförda sätt effektivt. Men om t. ex. den naturliga väggen ligger så, att man utan klättring eller annat besvär kan hoppa ned på området; om vattnet är så grundt, att det lätt kan genomvadas af en person utaf vanlig kroppsstorlek; om en trädgård på tre sidor är omgifven af murar och på den fjerde ligger öppen emot en sjö eller annat vatten, der tillfälle finnes att med båt lägga till vid stranden o. s. v., så kan området, såsom icke effektivt omhägnadt, icke utgöra föremål för inbrott.
2) Handlingen. Lagen uppställer, i fråga om de nu nämnda objekterna, fyra handlingstyper:
a) »med våld å mur, vägg, golf, tak, lucka, fönster, port, dörr, lås eller annat dylikt stängsel brutit sig in».
Våld kräfver icke nödvändigt något större mått af kraftansträngning. Dels kan kroppskraften suppleras af annan mekaniskt eller kemiskt verkande kraft (t. ex. användning af skärande instrument, af sprängämne etc.); dels kan den öfverhufvud erforderliga kraften vara ringa nog i fråga om visst stängsel, som enligt lifvets regel eller lagens uttryckliga ord måste anses som objekt för inbrott (t. ex. intryckande af vanlig fönsterruta).
Dylikt stängsel. Om beskaffenheten af det stängsel, hvarå våldet öfvats, jfr. ofv. ad a angående bestämningen af begreppen gård, hus etc. Då qvaliteten af inbrottsobjekt häfves genom blotta ingredierandet i stängslet af en del, hvars stängande verkan är för svag (t. ex. ett lågt staket) – så att inbrott i dylikt fall icke föreligger, äfven
