om handlingen riktat sig mot en annan del af stängslet, hvilken i och för sig uppfyller villkoret för inbrottsobjekt (t. ex. en hög mur) så. är det så mycket tydligare, att en handling, som riktar sig mot den mindervärdiga delen af stängslet (det låga staketet), icke utgör inbrottshandling.
Till »dylikt stängsel» bör föras ett högt plank eller staket (jfr. »mur»). Äfvenledes föreligger inbrottshandling, om inkulpaten t. ex. gräfver sig under porten in på en gård, likasom, naturligtvis, om han underifrån gräfver sig upp i en lokalitet, som icke har annat »golf» än jorden. Men »våld» å t. ex. en tillfällig fönsterfyllnad af tidningspapper o. d., i stället för glas, kan icke konstituera inbrott. Om inkulpaten efter sönderrifvande häraf tillgriper något i fönsterkarmen befintligt, föreligger således enkel stöld. (Annorlunda, om han kryper in genom fönstret, då det är likgiltigt, huruvida fönstret är slutet eller öppet, n. ad γ).
Bryta sig in innefattar icke ovillkorligen skadande af sjelfva substansen (så att någon del af stängslet »går i sönder»), men väl upphäfvande af det materiella sammanhanget på ett sätt som icke, enligt lifvets regel, motsvarar föremålets ekonomiska bestämmelse. Lossande af spikar, skrufvar etc., tillbakaböjande af blyinfattning, som qvarhåller glasrutan i falsen m. m. konstituerar, då inkulpaten härigenom bereder sig tillträde, inbrott, äfven om de särskilda delar, hvari stängslet sålunda åtskiljts, lemnats fullkomligt oskadda. Men om t. ex. en dörr à deux battants genom skakande, tryck o. d. bragts att skilja sig i samma. två halfvor, som då dörren på vanligt sätt öppnas. föreligger icke inbrytande, åtminstone såvida icke den erforderliga kraftansträngningen varit exceptionellt stor. Det motsvarande torde gälla om dörr af sådan beskaffenhet, att den, ehuru låst, kunnat aflyftas. Har denna handling, exempelvis genom fleres samverkan, företagits med en stor och tung port, hvilken kunnat antagas erbjuda fullkomlig säkerhet mot att på nämnda satt forceras, så torde inbrott
