ändamål tillfälligtvis emot muren uppställd stege, så lärer detta icke upphäfva handlingens karakter af inbrottshandling (och ännu mindre lokalitetens karakter af inbrottsobjekt); jfr. Naum. 1872, 218.
»Klättrat öfver» jfr. »förskaffat sig ingång». Det ingalunda. ovanliga fall, att inkulpaten efter att hafva klättrat upp på en mur, plank etc., derifrån, utan att komma ned på andra sidan, tillgriper föremål inom den omgärdade lokaliteten, har genom dessa Lagens uttryck icke blifvit fullt otvetydigt löst. Riktigast torde emellertid, för Svensk rätt (i motsats till den vanligare ståndpunkten i utländsk rätt), få anses, att inbrottsstöld (20: 4 m. 4) i dylika fall föreligger, eftersom genom en dylik handling det i stängslet liggande hinder upphäfts med hänsyn till det tillgripna föremålet. Har åter den brottsliga handlingen afbrutits på nämnda punkt, utan att tillgrepp skett, lärer det i allmänhet icke få, anses visadt, att stängslets verksamhet öfvervunnits; hvadan sålunda 20: 5 icke lärer blifva, mot ordalagen, tillämplig.
En blott klättring ned i en djuptliggande trädgård etc. kan ej anses fylla reqvisitet.
Den Svenska Lagens uttryckssätt (»rum») upphäfver hvarje tvifvel rörande den i utländsk rätt ofta omtvistade frågan, huruvida klättring öfver skiljemur inom ett och samma hus etc. jemväl är inbrottshandling.
c) medelst inkrypande genom fönster, glugg, skorsten eller annan till ingång ej ämnad öppning förskaffat sig ingång.
Inkrypande torde, med hänsyn till lifvets regel, få anses omfatta äfven det fall, att inkulpaten varit i tillfälle att, utan egentligt krypande, klifva in genom ett tillräckligt stort och lågtsittande fönster i jordvåningen. Det motsvarande lärer dock icke få antagas om hvilken »öppning» som helst. Om t. ex. nedre delen af en horizontalt delad dörr är reglad, medan den öfre står öppen, så torde
