straffas han jemlikt 3: 5 såsom gerningsman. – Likaså gäller om negativ delaktighet (3: 7, 8), att en sådan inkulpat, äfven om han på. grund af animus lucri faller utan inskränkning under 3: 4, likväl icke kan, jemlikt 20: 10. straffas såsom gerningsman. Emellertid måste man här iakttaga skillnaden mellan en »negativ handling» (vid egentlig delaktighet) och »negativ delaktighet» (Förs. Subj. § 53).
Att »främja stöld eller snatteri» lärer icke få anses innefatta främjande af tjufgömmeri enligt 20: 12, ehuru en gerningsman enligt sistnämnda § skall »straffas för stöld eller snatteri». Den som t. ex. mot ersättning transporterat en sak från tjufven till tjufgömmaren eller från en tjufgömmare till en annan, torde derför icke kunna straffas högre än efter 3: 4 jfd. med 20: 1 (r. 6, 7). Denna tolkning stödes af ifrågavarande bestämmelses plats i Lagen, före § 12.
2) »Vinning haft». Således är animus lucri icke tillräcklig. Att inkulpaten mottagit löfte om ersättning, bringar honom icke under denna §, men väl att han t. ex. fått en fordran efterskänkt.
Skola flere, som i stöld eller snatteri delaktige äro, såsom gerningsmän straffas; varde, vid straffets bestämmande, det tillgripnas hela värde för hvar af dem afsedt.
(M. B. 41: 1: L. K. 22: 12; L. B. 23: 14: K. F. 4/5
1855. § 16; Str. L. 16/2 1864, 20: 15).
Denna bestämmelse får icke betraktas såsom ett undantag. utan såsom uttryck för en allmänstraffrättslig princip, hvilken Lagen på grund af fallets freqvens funnit skäl att i detta fall särskildt uttala. Vi hafva i det föregående anmärkt den konseqvens af samma princip, att, om. vid qvalificerad stölfl. det qvalificerande momentet (t. ex.
