inbrottet) faller på ett brottssubjekt och tillgreppet på, ett annat, båda. straffas för qvalificerad stöld, såvida nemligen medgerningsmannaskap föreligger (till skillnad från » Nebentäterschaft»). Jemlikt allmänstraffrättsliga regler, på hvilka vi här ej närmare ingå, förutsätter ett dylikt medgerningsmannaskap icke blott ett objektivt sammanhang mellan brottssubjekterna. utan äfven ett subjektivt.
Enligt Lagens uttryckliga föreskrift i 20: 12, är sistnämnda § undantagen äfven från ifrågavarande bestämmelse: tjufgömmarens befattningstagande med stulet gods betraktas icke såsom delaktighet i den ursprungliga tjufnaden, utan såsom en särskild tjufnad af blott det omhänderhafda godset.
Den som. med vetskap om den olofliga åtkomsten, emottagit, dolt. köpt eller föryttrat något af hvad stulet är, eller besörjt ommarbetning eller förändring deraf, skall. med afseende å värdet af det. hvarmed han dylik brottslig befattning tagit, straffas för stöld eller snatteri efter 1 §; vare ock lag, som i 6 eller 7 § sägs, der han förut stöld, snatteri, inbrott, rån eller försök dertill begått.
Ej må hvad nu stadgadt är tillämpas för delaktighet i brott efter 2 §, då värdet af det, hvarmed brottslig befattning tagits, ej går öfver femton Riksdaler.
(M. B. 41:3; 3; 49: 1; L. K. 22: 13; L. B. 23: 15; K. F. 4/5 1855 § 18 m. 2; Str. L. 16/2 1864, 20: 16).
I) Objektivt reqvisit.
A; Objektet.
1) Den föregående tjufnaden. Utan att af Lagen vara behandladt såsom »efterföljande delaktighet» ('Str. L. 3: 9– 11) förutsätter detta delikt likväl ett »fördelikt», nemligen en föregående tjufnad.
a) Af Lagens uttryckssätt framgår, att man icke kan uppställa fordran på fördeliktets straffbarhet i. c.