Sida:Thyren Kommentar SL kap 20.djvu/154

Den här sidan har korrekturlästs
146
– § 12, I A n:o 3 –

utan att afstå dess fulla värde. Affektionsvärdet för den ursprungliga egaren kan visserligen genom den döljande etc. handlingen sägas vara angripet; men harpå allena kan icke tjufgömmeri byggas. Då sålunda tjufgömmeri icke föreligger i fall af m. f. superveniens hos den senare egaren, kan icke heller tjufgömmeri föreligga för den, som deriverar sin besittning från honom. Dermed måste äfven det fall vara afgjordt, att inkulpaten öfvertager saken af en b. f. possessor, utan att den sistnämndes goda tro dessförinnan upphört. Alltså låter sig det visserligen föga tillfredsställande resultat icke undgås, att om tjufven och inkulpaten enats om att låta saken passera en tredje man, hvilken såsom köpare i god tro blir egare dertill, kanske utan att ana dess verkliga värde, så. blir inkulpaten, som köper saken af denne egare, oåtkomlig med 20: 12.

Det bör emellertid uttryckligen anmärkas, att ett b. f. innehaf i och för sig, d. v. s. utan animus domini, icke utöfvar någon dylik verkan. Om således en person i god tro mottagit tjufgodset såsom depositum, så kan denne, efter det hans goda tro upphört, mycket val göra sig skyldig till tjufgömmeri (dock icke genom ett enbart fortsättande af förvarandet, jfr. ned.); och den person, som in m. f. öfvertager saken från den förstnämnde, gör sig förfallen till tjufgömmeri, utan afseende på den förre innehafvarens goda eller onda tro. Det blotta innehafvet, utan animus domini, kan nemligen, enär det icke på något sätt upphäfver den ursprunglige egarens eganderätt, icke anses afbryta det genom tjufnaden framkallade rättsstridiga tillståndet.

ad c. Om en stulen sak gått igenom flere händer, så kan stundom den frågan uppstå, huruvida, för den händelse tjufven sjelf, genom uppgörelse med målseganden eller på annat sätt, blir sakens egare, efter denna tidpunkt inträdande transaktioner kunna utgöra tjufgömmeri. Frågan måste (utan afseende på tjufvens vetskap om nämnda