laglig underhållsskyldighet finnes, t. ex. vid förhållandet mellan en qvinna och hennes soutenör, kan en sådan intressekollision i allmänhet icke antagas. För hvad som går utöfver det för underhållet nödvändiga, t. ex. anskaffande af smycken etc., måste, äfven i förstnämnda fall, desto säkrare tjufgömmeri antagas, ju mindre nödvändigt det kan anses hafva varit. – Ett mottagande till omedelbart förtärande, utan att mottagaren tager någon befattning med den af honom approprierade saken såsom ett afskildt föremål (t. ex. tjufven låter en bekant dricka en klunk ur den stulna brännvinsbuteljen), kan icke anses som tjufgömmeri.
Att mottagaren saknar animus domini, utgör i och för sig intet hinder för tjufgömmeri. Dock måste i sådant fall fordras, att omhänderhafvandet icke är af allt för kort och öfvergående natur (oafsedt huruvida det inneburit något moment af ekonomisk fördel för inkulpatem. Det innefattar sålunda icke tjufgömmeri, att inkulpaten en kortare stund hållit en stulen häst åt tjufven; att han rent tillfälligt begagnat en stulen knif: icke heller ett enbart transporterande (mot ersättning eller utan). Annorlunda deremot, om saken mottages såsom pant, eller det föreligger ett mera utprägladt depositum, lega, lån o. d. En reparatörs mottagande till ren reparation, hvilken icke innefattar »omarbetning eller förändring», lärer, för så vidt den kan anses (med hänsyn till den tid, hvarunder han behållit saken o. s. v.) täckt af »lifvets regel», icke innefatta tjufgömmeri. – I vissa fall kan ett mottagande, som enligt det nu sagda, icke innefattar gerningsmannaskap till tjufgömmeri, dock utgöra delaktighet i sådant; (för det fall, att inkulpaten varit delaktig i tjufvens eget döljande etc. af tjufgodset, jfr. ned. sub III).
Aktivitet med hänsyn till sjelfva mottagandet behöfves icke: har tjufven kastat in godset på inkulpatens område med dennes samtycke, så är reqvisiter uppfylldt. Men
