samförstånd, mellan de två, med hänsyn till mottagandet (icke: med hänsyn till den olofliga åtkomsten, jfr. ofv.. måste fordras: har tjufven, under sin flykt. kastat godset öfver första basta plank in på en främmande gård, så föreligger icke tjufgömmeri från husegarens sida, äfven om han in mala fide låtit det ligga qvar (men jfr. ned. sub dolt).
Mottaga får icke förvexlas med innehafva. Deraf följer, att en m. f. superveniens, efter ett mottagande in b. f., icke innebär tjufgömmeri, förr än den objektiverat sig i en ny tjufgömmerihandling, t. ex. döljande eller föryttrande. Jfr. hvad ofvan anmärkts (sub I A 1 a) angående ett medtagande till riket af utomlands mottaget tjufgods.
b) »dolt». Begreppet dölja är vidsträcktare än gömma. Om en b. f. mottagare (utan animus domini, jfr. ofv.) m. f. superveniente nekar till innehafvet. så bör utan tvifvel ett döljande anses föreligga, utan att något särskildt undangömmande af godset behöfver företagas. Om inkulpaten har förhindrat. t. ex. att ett djur genom sitt läte tillkännagifvit sin uppehållsort för egaren, så föreligger likaledes ett döljande. Men å andra sidan faller icke allt förhemligande under begreppet dölja, t. ex. om inkulpaten, utan att sjelf hafva omhänderhaft saken, genom veterligen oriktiga upplysningar leder vederbörande på villospår: för dylikt fall kan endast 3: 9 komma i betraktande. – Emellertid förutsätter dölja lika litet som de andra nämnda begreppen ett mottagande (så att det endast skulle får sjelfständig betydelse med hänsyn till en b. f. mottagare utan animus domini). Den som företager en döljande handling med en inom tjufvens eller tredje mans besittningsområde befintlig stulen sak, blir gerningsman enligt 20: 12. Likväl bör i detta afseende anmärkas, att frågan om straffbarhet för den underordnade, som företager en dylik handling enligt befallning af förman, måste lösas jemlikt reglerna om positiv intressekollision, hvadan handlingen i dylikt fall torde få anses straffri, i den mån den kan, till sin
