De egenskaper, som i allmänhet kräfvas hos
tjufnadsobjektet, låta sig fördelas på sju reqvisitmomenter: sak (i
juridisk mening), flyttbarhet (såsom rent fysisk bestämning),
sjelfständighet; värde; kulturprodukt; in dominio ( )(extra
dominium): främmande dominium. – Härtill skulle kunna
fogas bestämningen: i främmande besittning; detta moment
undersökes dock lämpligast i sammanhang med handlingen
(såsom innefattande bl. a. en störing af främmande
besittning).
1. Sak (i juridisk mening). Det allmänna begreppet sak implicerar materia: hvad som icke (ͻ: för den hvardagliga åskådningen) innefattar ett materiellt substrat, faller icke derunder. »Kraften», sådan den tänkes aflöst från materia, kan vara ett sjelfständigt värdeobjekt och såsom sådant tillgripas, men denna handling ingår icke under tjufnad. Undantag gör visserligen numera, enligt 20: 3 m. 6 (j. n. h. l.), det praktiskt vigtigaste fallet, nemligen elektrisk kraft. Bestraffande, såsom del. sui gen., utaf olofligt tillgrepp af kraft i andra fall, kan endast ifrågasättas ur synpunkten af egenmäktigt förfarande.
Ännu påtagligare uteslutas genom begreppet sak sådana andliga realiteter som rättighet, idé o. s. v. Olofligt inkasserande t. ex. för egen räkning af främmande fordran skulle möjligen kunna uttryckas såsom »tillgrepp af rättighet», men innehåller i och för sig intet tillgrepp af »sak» och kan derför icke utgöra tjufnad (väl deremot bedrägeri o. s. v.); en annan fråga, hvarom nedan (n. 4), under hvilka förutsättningar ett nämnda handling föregående och densamma möjliggörande tillgrepp af sak kan anses såsom tjufnad. Det motsvarande gäller om »tillgrepp af (litterära, artistiska, tekniska etc.) idéer». På detta område kan annan straffbarhet inträda, till den del nämnda idéer juridiskt utformats till »monopolrättigheter» och dessa
