– Härvid är emellertid att märka, att naturprodukterna genomgående blifva, att betrakta såsom kulturprodukter, så snart de genom menskligt arbete hopsamlats etc., utan att de behöfva hafva undergått någon substantiell förändring. Fällda träd, slaget gräs (från naturlig äng), hopplockadt vindfälle, tång, lingon, svampar o. s. v. objektivera i detta skick menskligt arbete och hafva förvandlat sig q. h. till kulturprodukter, äro således samtliga (oafsedt qvantum och brottssubjekt!), tjufnadsobjekter.
Frågan, huruvida menskligt arbete skall anses objektiveradt i saken, kan icke afgöras genom en undersökning af sakens faktiska uppkomst, utan måste bedömas efter det intryck, saken omedelbart framkallar. Således äro träden i en trädgård att anse såsom kulturprodukter, äfven om de händelsevis till någon del skulle utgöra lemning af en gammal skog; likaså t. ex. träd i en allé; väl också trädtelningar i en plantskola (som tydligen framstår såsom sådan), äfven om denna år belägen inne i en skog; skogens träd deremot naturprodukter, äfven om de en gång i tiden blifvit sådda, planterade etc. af menniskohand. Matjord på en åker är naturprodukt – den må hafva kostat än så mycket menskligt arbete att framställa; antagligen likaså matjord i en trädgård; gödning deremot i en komposthög år tjufnadsobjekt. – I ena som andra fallet inverkar icke den tillgripandes kännedom om sakens faktiska uppkomstsått. – Att det i kulturprodukten objektiverade arbetet förrättats af den tillgripande sjelf, inverkar icke i princip: såvida det arbete, som förvandlade naturprodukten till kulturprodukt, utfördes för egarens räkning och tillgreppet icke skedde i sammanhang med arbetet, utgör handlingen icke åverkan utan tjufnad: t. ex. skogsarbetare, som, enligt aftal, fällt träd, huggit ved etc., och, vid senare tillfälle, tillgriper något af den sålunda uppkomna kulturprodukten. Dock måste i dylika fall, med hänsyn till
