förvandla det till kulturprodukt; det kan derför, äfven om det genom särskilda omständigheter, skulle hafva acqvirerat värde, svårligen vara tjufnadsobjekt; på sin höjd, för dylikt fall, straffskyddadt genom en extension af 24: 4 (resp. 10: 20, egenmäktigt förfarande).
ad β. Den vanliga juridiska indelningen af djur i vilda, tamda och tama är äfven för straffrätten utaf afgörande betydelse. Lefvande vilda djur komma först genom ockupationen i dominium och kunna följaktligen icke stjälas genom utan först efter ockuperandet. Tamda djur äro in dominio så länge de befinna sig i ockuperadt tillstånd och derutöfver så länge de kunna antagas besitta en animus revertendi; ett tillgrepp kan derför äfven under sistnämnda förutsättning blifva stöld (försåvidt innehaf kan anses föreligga i trots af den tillfälliga frånvaron af ockupationstillståndet; i motsatt fall kommer tillgreppet, dominium förutsatt, under 22: 11 eller 19, jfr. n. sub B, 1). Tama djur äro i fråga om dominium och tjufnad likställda med andra kulturprodukter.
Enär i fråga om vilda djur dominium icke utan vidare föreligger, har jordegarens intresse tillgodosetts genom de tvänne till åverkansdeliktet hörande instituterna oloflig jagt och olofligt fiske (Str. L. 24: 12-14). Dylika djur i fritt tillstånd anses icke ockuperade, äfven om de, såsom fallet kan vara särskildt med fiskar, icke kunna af sig sjelfve komma utom en gifven jordegares område (detta i trots af § 31 i K. St. 17/10 1900; jfr. Jagt St. § 14 och Str. L. 24: 12). Om emellertid vatten, som innehåller fiskar, är af så inskränkt omfång, att det kan betecknas såsom fiskdam, anses fiskarne af ålder i svensk rätt såsom ockuperade, således in dominio och dermed tjufnadsobjekter. Det motsvarande gäller i senare rätt icke om vilda djur i hägnad jagtpark eller djurgård (24: 12); men naturligen om djur, som fångats och inneslutits i ett förvaringsrum, der de utan vidare kunna tagas: likaså om
