befinna sig i besittning (ett undantag härifrån, jfr. ned. ad § 4, m. 8). Detta besittningsförhållande måste här bestämmas med afseende på α) faktiskt innehaf; β) rättsskydd; γ) animus possidendi.
ad α. Besittning kräfver först och främst, att saken befinner sig i faktiskt innehaf. Detta kan vara gifvet αα)i och med sakens yttre förhållande till andra saker; ββ) oberoende häraf, genom sakens förhållande till viss person.
ad αα. En saks yttre förhållande till andra saker kan objektivera ett innehaf isynnerhet på två. sätt, nemligen dels derigenom, att saken befinner sig i situation, som öfverensstämmer med »lifvets regel», här i betydelsen af det vanliga och naturliga sättet för sakens produktion, användning m. m. (den är »på sin plats»); dels derigenom, att den befinner sig i ett omslutet rum, hvilket såsom sådant uppenbarar en animus possidendi (naturligen kunna ofta dessa omständigheter sammanträffa). I ena som andra fallet måste det intryck uppstå, att saken är, der den är, på grund af en mensklig vilja: båda situationerna innesluta ett teleologiskt moment. Exempel af den förra typen (jfr. Str. L. 1864, 20: 3) äro: växande (och genom menskligt arbete frambragt) gröda; fisk i fiskredskap och villebråd i jagtredskap; plog på åker; trädgårdsredskap i trädgård; fiskeredskap utlagda i och för fiske eller upphängda till torkning eller, såsom tillsvidare utom bruk, upplagda (Schmidt J. A. 8, 115) på stranden; yxa vid afverkningsställe; spade i dike under gräfning; räcka utlagd till blekning; plagg uthängdt till vädring; kransar eller växande blommor på graf (N. J. A. 1888, 550); dragg på sjöbotten nära strand; gärdsel, timmer o. d. ute i mark och skog; timmer under flottning; mjölkkärl på mjölkbord och öfverhufvud saker, som tydligen ställts hän för att snart hemtas och återtagas. Alla dylika föremål kunna icke »hittas» (utom af person, som kan antagas icke hafva förstått situationen, jfr. ned. II, A, 2). Exempel tillhörande den senare
