typen (eller båda typerna på en gång) äro: alla saker som finnas i en våning (äfven om f. t. obebodd), t. ex. mynt som anträffas under möbler [af motsatt uppfattning, i ett äldre rättsfall, majoriteten (4 )( 3) i H. D., Naum. 1865, 514]; öfverhufvud hvad som förekommer inuti ett hus, hvilket i någon mån kan uppenbara en exklusiv vilja; i skjul etc., hvilket såsom sådant regelbundet användes; i droskor (j. n.) etc.; föremål på en gård, i en trädgård och på liknande omslutna eller någorlunda bestämdt begränsade områden, såvidt föremålen icke äro af den beskaffenhet, att de icke kunna antagas vara »med flit» der placerade (en minskning i den omslutande energien måste medföra ett ökadt hänsyntagande till afsigtligheten i läget). – En mindre rubbning i sakens yttre situation får icke anses upphäfva innehafvet, såvida nemligen dock läget med tillräcklig tydlighet låter förstå, hvarthän saken hör, hvarifrån den kommit, att den har utsigt att snart återfinnas af vederbörande o. s. v. Om utaf tvätt, upphängd till torkning, någon persedel nedfallit och kanske bortförts ett stycke af vinden, kan den dock icke »hittas», såvidt sammanhanget framgår af situationen. Lika litet en brosch, en ring o. s. v., som befinner sig på en gård, omedelbart under ett öppet fönster, helst om andra liknande föremål samtidigt qvarligga i fönstret. – Äfven andra fall kunna tänkas, än som ingå under de nämnda typerna: t. ex. saker befintliga likagodt hvar, hvilka bevakas af en hund, som kan antagas qvarlemnad för ändamålet.
ad ββ. Hvad en person håller i hand, bär i sina fickor o. s. v., är tydligen, utan hvarje afseende på dess användning, i denna persons faktiska innehaf. Likaså hvad han ställt ifrån sig, tappat o. s. v., men under sådana förhållanden, att han kan antagas snart komma att återtaga r. återfinna det; isynnerhet om saken befinner sig i hans omedelbara närhet, inom synhåll etc. Blotta närheten, utan verkligt samband mellan person och sak, konstituerar
