Sida:Thyren Kommentar SL kap 20.djvu/59

Den här sidan har korrekturlästs
51
– § 1, I B n:o 1 –

bland öfriga nät på torkningsplatsen, eller om A tillgriper ett främmande nät, som af misstag kommit med bland X:s nät.




Om besittning i nu utvecklade betydelse föreligger, så är öfverförande från denna besittning till annat innehaf alltid rättsstridigt, såvida icke särskilda allmänstraffrättsliga grunder skulle in casu medföra, att antingen öfverhufvud ingen rättsstöring eller ingen rättsstridig sådan föreligger. Hvad särskildt förstnämnda fall beträffar, må erinras, att besittningen i nämnda, mening icke upphäfves deraf, att den besittande är i större eller mindre omfång rättsligen inkapabel: det faktiska innehafvet likasom dettas rättsliga skydd kan tillkomma ett litet barn såväl som en vansinnig person (om ock i dylika fall särskilda intressekollisioner kunna inverka på rättsstridigheten). I fråga om samtycke, såsom upphäfvande handlingens karakter af rättsstöring (S. A. G. § 21), måste Str. L. 20: 3 m. 5 anses hafva positivt förklarat detta irrelevant beträffande barn under tolf år samt afvita; således, e contrario, relevant i fråga om barn öfver tolf år, hvadan tjufnad (inom det reguliera området för deliktet) icke får anses föreligga, derest besittare, fylld 12 år och icke afvita, samtycker till öfverförande af innehafvet. Omständigheter, som göra en presumption om samtycke befogad, hafva naturligen samma verkan: då t. ex. öfverförandet sker i den icke tillstädesvarande berättigades eget intresse; men äfven, då, jemlikt lifvets regel, det kunde antagas vara den berättigade likgiltigt (Jfr. Naum. 1881, 485; N. J. A. 1895, 559). Särskildt må märkas det fall, att samtycke visserligen kan, enligt lifvets regel, presumeras, men endast för ett alldeles momentant innehaf, såsom då A upptager en plånbok, som den närstående X tappat. Sistnämnda handling är rättsenlig, såvidt den genast åtföljes af ett öfverlemnande till