Sida:Thyren Kommentar SL kap 20.djvu/63

Den här sidan har korrekturlästs
55
– § 1, I B n:o 2 –

helt och hållet på husbondens, och framstår såsom ett svagare derivat af denna. Vid samtidigt öfverlemnande af ömsesidiga prestationer kunna tvifvelaktiga gränsfall uppstå mellan tjufnad och bedrägeri; t. ex. A låtsar sig, i en butik, lemna penningar för erhållen vara, men begagnar sig af trängsel m. m. för att medtaga både varan och penningarne. I detta fall måste bedrägeri anses föreligga, såvida icke besittning till penningarna med bestämdhet kan antagas hafva uppstått för butiksegaren.


2. Besittningskränkningens konsummation.


Då vid det reguliera tjufnadsdeliktet ingen särskild tillegnelsehandling fordras, kommer deliktets konsummarionspunkt att sammanfalla med besittningskränkningens. Denna punkt kan i nuvarande rätt icke bestämmas så, som möjligen en teoretisk konseqvens kunde anses fordra, nemligen att saken skall hafva bragts ur det förutvarande innehafvet. Det är nog, att tillgriparen genom »apprehension» med tillräcklig tydlighet objektiverat sin animus possidendi (hvarmed. såsom nämndt, en animus domini äfven anses objektiverad, om ingenting talar deremot). »Ablation» fordras således icke, än mindre »illation». Å andra sidan är den blotta »kontrektationen» (vidrörandet) icke tillräcklig (jfr. Schmidt J. A. 8, 258, inkulpaten gripen under hoprullande af till blekning utlagd räcka: brottet ansågs icke fullbordadt; ib. 14, 216). Apprehension måste anses kräfva, att enligt den tillgripandes egen uppfattning hans definitiva innehaf vidtagit (hvilket mycket väl kan inträffa, medan ännu den föregående besittningen fortfar): har han gömt saken undan inom det ursprungliga innehafvet, för att senare afhemta. den, eller har han i samma syfte hemligen lösgjort del af fastighet o. s. v., lärer tjufnaden icke få anses konsummerad; undantag gör enligt § 2 tillgrepp af träd, dervid lagen – med