genom afverkningen förvandlats till kulturprodukt; och förskingring får, jemlikt 20; 3 m. 1, icke antagas.
»Eger rätt att nyttja»: jfr. Str. L. 24: 7, jemlikt hvilken § brukare af legd jord, i hithörande fall, oansedt det tillgripnas värde, alltid straffas efter 24: 3. Ett faktiskt brukande. utan rätt, inrymmes icke i denna klausul; jfr. hvad ofvan nämndes om dylikt innehaf. För att handlingen skall falla utom 20: 2, måste den jord, der tillgreppet sker, verkligen ingå i det till brukande upplåtna området; är den toto genere derifrån undantagen, blir 20: 2 tillämplig. – Beträffande en nyttjanderätt (t. ex. afverkningsrätt) till skog etc., som icke går in under Lagens bokstafliga uttryck i 24: 7, kan det tagas för gifvet, att en sådan under alla omständigheter utesluter tillämpning af 20: 2; om dylika falls bedömande inom 24 K. råder osäkerhet i rättspraxis (jfr. N. J. A. 1906, 805), huruvida 24: 3 eller 6 bör derå vara tillämplig; då sistnämnda för delegares inbördes öfvergrepp uppställda § stundom tillämpats på egare, som kränkt afverkningsrätt, torde man funnit konseqvensen fordra (helt visst emot Lagens mening), att innehafvare af sistnämnda rätt äfven betraktades såsom delegare gentemot egaren.
2) Objektet. Begreppet träd får lika litet extenderas som den här gjorda uppräkningen af trädets delar. Växtart, som, ehuru vedartad, endast uppträder som buske (ͻ: grenarne dela sig nära jorden) och aldrig utvecklar sig sig till träd, kan icke föras härunder. Deremot har tillgrepp af dylik växt, nemligen mistel (Viscum album), af rättspraxis (N. J. A. 1900, 409) hänförts till 24: 3 (i enlighet med bestämmelsen om växande gräs). Huruvida åter det enskilda exemplaret hunnit den utveckling, som öfverensstämmer med begreppet träd, eller det ännu har buskform. torde, i betraktande af att (hassel)nötter, ehuru hasseln merendels uppträder såsom buske, af lagstiftaren upptagits bland här nämnda delar »af träd», få anses likgiltigt. Förtorkadt träd (och del däraf) kan icke ingå under begreppet
