om saken, enligt uppdrag af husbonden, af tjenaren sjelf förfärdigats eller ockuperats (han sändes t. ex. att jaga eller fiska), måste densamma, på grund af det gifna uppdraget, i det ögonblick den uppstår resp. ockuperas, anses af husbonden lemnad i tjenarens vård: en motsatt åsigt skulle leda till olösliga svårigheter med hänsyn till gränsen emellan hvad som lemnats och icke lemnats i vård. Men har tjenaren utan dylikt uppdrag förfärdigat eller ockuperat en sak, kan den icke på grund af hans blotta ställning såsom tjenare anses lemnad i hans vård; likaså, om han t. ex. tillfälligtvis igenfinner husbondens borttappade sak (såvida han icke skulle kunna anses hafva haft ett så vidsträckt område af husbondens egendom under sin vård, att den borttappade saken derunder innefattats).
Ordet gäst får icke extenderas utöfver det vanliga språkbruket: person som i tillfälligt ärende besöker husbonden, är dermed icke hans gäst. Men lika med husbondefolket måste person anses, som handlat å deras vägnar, t. ex. barn i huset.
Den omständighet, att tjenaren haft rätt att förfoga öfver saken, utesluter tydligen icke, att den får anses »lemnad i hans vård»; härvid är det i och för sig likgiltigt, huruvida saken är af fungibel natur eller icke (penningsumma, lemnad i och för uppköp; sak, lemnad till försäljning). Å andra sidan är det icke otänkbart, att tjenares befattning med en till hans förfogande ställd penningsumma varit af den beskaffenhet, att penningarna, i brist på uttrycklig föreskrift, måste anses hafva öfvergått i hans förmögenhet (hvilket icke utan vidare följer af penningens blotta fungibilitet, jfr. försnillning enligt 22: 11). För sådana fall kan ansvar enligt 22: 14 ifrågakomma: egenskapen af enskild tjenare utesluter nemligen icke möjligheten af brottssubjekt enligt sistnämnda § (äfven om en sådan koincidens ingalunda är vanlig).
3) Handlingen. Såsom förut anmärkt, är handlingen i dessa fall, då objektet finnes i inkulpatens besittning, en
