helt annan än den vanliga tjufnadshandlingen. Af lagens uttryck »förskingrar eller... undandöljer» jemfördt med Str. L. 22: 11 (... »eller eljest uppsåtligen förskingrar» - såsom generalklausul) framgår derjemte en bestämd intention hos lagstiftaren att utsträcka handlingen vid föreliggande reqvisit utöfver förskingringshandlingen. Det tillagda området innehålles i ordet undandöljer. Häraf får emellertid icke slutas. att undandöljande aldrig skulle kunna utgöra en förskingringshandling enligt 22: 11; men väl, att undandöljande. som under de gifna omständigheterna icke skulle konsumera förskingring, likväl kan fylla reqvisitet uti förevarande lagbestämmelse. Särskildt gäller detta, om tjenaren undandolt saken på sådant ställe, att det ännu befinner sig inom området för husbondens innehaf. Förskingring skulle då, vid motsvarande handling af en extraneus, icke kunna antagas enligt 22: 11; men på tjenaren är utan tvifvel 20: 3 m. 1 tillämplig, försåvidt hans uppsåt att sig eller annan saken tillegna med tillräcklig tydlighet objektiverat sig i handlingen.
4). Rättsstridighet. Har bör det fall särskildt anmärkas, att tjenaren, då husbonden brustit i honom åliggande underhållsskyldighet, tillgripit matvaror för att rädda sig från svält. Såvida tillgreppet, qvalitativt och qvantitativt, inskränkt sig till det nödtorftiga, är den härvid föreliggande intressekollisionen af den art, att tjufnad eller öfverhufvud straffbarhet icke bör antagas. Om tjenaren genom tillgreppet afsett t. ex. att hålla sig skadeslös för uteblifven lön inträda de ofvan (ad § 1, II B) utförda reglerna om animus lucri. – Om s. k. foderstöld jfr. ad § 1, II A i. f.
5). Subjektivt reqvisit. Angående det till hithörande fall delvis angränsande kulposa »förfaranden af husbondes egendom, jfr. det i K. F. 18/6 1864 § 22 (jfr. ib. § 17, m. 3) stadgade bötesansvar. För tjenstehjon har Lagen (Legost. § 14) i motsvarande fall icke uppställt rättsverkan i straffrättslig form (»afkortning å lönen»).
