genomföres, blir inbrottsstöld enligt 20: 4 m. 4; 20: 5 är derför här utesluten, oberoende af att straffet der numera är detsamma som vid det fullbordade tillgreppet enligt 20: 3. Återstår alltså för det blotta uppbrytandet (bortsedt från en eventuell skadegörelse) endast Str. L. 22: 10 m. 1. – Men om saken icke lemnats i inkulpatens ensambesittning, utan egaren eller annan person samtidigt har vården derom (förvaringspersedeln vårdas t. ex. af två personer med hvar sin nyckel), så finnes, jemlikt hvad ofvan nämnts om sambesittning vid tjufnadsreqvisitet, ingen anledning att tillämpa 20: 3 m. 2. Brottet blir då att bedöma enligt de allmänna reglerna, d. v. s. uppbrytandet af förvaringspersadeln (hvilket ju visserligen förutsätter, att inkulpaten icke öppnat ensamt med sin egen – icke falska – nyckel: förvaringspersedeln har t. ex. två olika lås) är inbrott och det fullbordade tillgreppet blir inbrottsstöld, enligt 20: 4 m. 4.
3) Subjektspluralitet. Förhållandet emellan specialsubjektet och extraneus bör bedömas i likhet med hvad ofvan anförts ad mom. 1.
III) till mom. 3
(M. B. 42: 3; L. K. 22:3 m. 5; L. B. 23: 3, 4, m. 4; K. F. 4/5 1855 § 5 m. 1; Str. L. 16/2 1864, 20: 5 i. f.).
1) Brottssubjektet. Skeppare innefattar här äfven t. ex. pråmkarl, färjekarl. Forman bör icke inskränkas till ordets bokstafliga betydelse, utan äfven omfatta t. ex. stadsbud. som gående transporterar saken (ett äldre prejudikat i Schmidt J. A. 8, 261 visar en motsatt uppfattning). Under uttrycket deras folk bör innefattas hvar och en, som, vare sig mera permanent eller tillfälligt, är behjelplig på någon punkt af transporten (äfven t. ex. blott vid inlastningen). såvida denna hjelp utöfvas enligt aftal med skepparen eller formannen.
2) Objektet. Här afses endast. hvad brottssubjektet fått sig förtrodt i utöfningen af sitt yrke, icke hvad han
