14
”Hvem vill fly? Hvaren, som springer, hör ej Warschaus Söner till,
För hvar tid han blir en visa, på hvar tunga ett pasquill.
Nej, framåt! hvar stund är vigtig: ty vår framtid bor deri:
Intet eller allt bli lösen. Något det förakta vi.
Och med härskri striden rullar framåt såsom fjellets flod,
Och med svärdshugg timra alla uppå Pohlens ärestod.
När man stormar segrens vågskål hänger på hvar klinga då:
Enskilt kraft styr upp mot vinden, firande sin drottfest så.
Vill du se hvad menskan mäktar, se en här som stormat an —
Lif och död ses der tornera, härligt uti man mot man.
Riddarbragder i hvart svärdshugg blicka emot solen opp,
Falkbevingad ställer äran upp mot skyn sin banas lopp.
Fritt var fältet. Nattens stjernor blickade från fästet ner,
Dagens åskor hördes icke, dagens gny förnams ej mer.
Hvems var stridens blomma: segren? hvems dess krona: lagrens krans?
Dock der borta står en Yngling, lutad, mot sin brutna lans.
Smärt är medjan, blek är kinden, men hans panna hög och klar,
Och ur strålklart öga blicken, tacksamt emot himlen far.
