Den här sidan har korrekturlästs
25
De äro verldars tecken. Der hon står
Hon ställer upp sin själs landtmätar-bräde,
Tar syftningar omkring sig, mäter höjden
Och mäter djupet. Det är menskans storhet
Att räkna ut det stora ur det lilla,
Dra upp conturgestalterna till allt.
Eröfra kan hon likväl ej det vida,
Det sköna riket: nej, Prometheus ligger
Ännu med fasta band vid klippan bunden,
Och skakar på sig — så är Menskoanden.
