Den här sidan har korrekturlästs
3
Min skapelse är börjad, men ej slutad,
Är ett fragment;
Med denna bikt jag lugnt mot harpan lutad,
Kan se i ögat hvarje recensent.
Väl var, då först jag sjöng, i mina drömmar
Jag stolt och djerf ibland;
Jag sjöng och trodde att med blomstertömmar
Jag liksom styrde tiden med min hand.
Men tiden gått; jag annorleds bedömer
Nu mer min sång;
All ungdom hoppas djerft, och djerft den drömmer,
Men åren komma med sitt lugn en gång.
Den blomkrans, som med vårligt lif jag knutit,
Nu öfvertagen den.
O, jag har tänkt, för hvarje ros jag brutit,
Den fläta få i locken på en vän.
Om mig och mina dikter må man döma,
Hur det er täcks;
Men dem mig glömt och dem mig tänka glömma,
En minnes eller afskeds-blomma räcks.
