Den här sidan har korrekturlästs
12
Ej ut på segerbragder mer vi gå,
Vi hafva segrar för en verld ändå;
Och fast ej svärdet nu kring verlden ljungar,
Än kan det dragas dock, som förr, af kungar.
Ännu vi minnas väl det kungabref,
Som Gustaf Adolf det vid Lützen skref;
Och mången herrlig strid i Auras dalar,
Ännu med undran om vår klinga talar.
Först må vi kallas af den hela verld,
Förrän vi komma med vårt runesvärd;
Det har ej hittills glömt att skrifva lagar,
Än för Europa på dess herredagar.
Än växer styrkan upp med senig arm,
Och modet andas eld ur lejonbarm;
Än mägtar Svea stora andar skapa,
Fast ögonblicket gnolar på dess drapa.
