Den här sidan har korrekturlästs
29
Skål.
J bröder, samlens nu och klingen
För lägrets fader med hvarann!
Och sluten tätt kring honom ringen,
Vår fasta medelpunkt är han.
Han vet att lugnt och vist befalla,
Men till att lyda veta vi;
Han är den hand, som styr, vi alla
Vi äro ljungelden deri.
Skål lägrets fader! Se dig känner
Hvar en så väl, du sjelf det vet!
Svårt är anförarkallet, vänner,
Men ärofullast är ock det.
Ty tid och eftertid, de fatta
I anspråk all dess kraft för sig;
Men det har magt att dem beskatta,
Och i allt herrligt: skål för dig!
Fast friden lik ett solsken skimrar,
Och glädjen slår: en näktergal;
Och lyckan med sin bila timrar
En boning i hvar landets dal;
