Ett svärd är ej för en storparad,
Sprättsinta segrar att göra;
Men högt som äran må svärdet brinna,
På stridsfält blott sina segrar vinna,
för häfdens blad.
Och kommer natten med frid igen,
Mig vakteld fröjd nog skall bringa.
Om tro och kraft ibland Sveas män,
En storm i lyran skall klinga.
Med fröjd skall jag bland de tappre dricka,
Och icke glömma min trogna flicka,
Den hjertats vän!
I strid är gamman; ej sorg finns der,
Och modet vet ingen möda,
Frisk som en nordan hvart sinne är,
Lätt bärgar hjelten sin gröda.
Den tappre vandrar bland sina öden,
Emellan lifvet framåt och döden,
Nöjd hvart det här.
En dag går solen ur molnen dock,
Trumpeter smattra bland tälten,
Ett hurra stiger mot himlen, och
Fridfanan svajar på fälten.
Bland alla segrar är frid den bästa,
En frid, som mägtar att lagern fästa
I Sveas lock.
Sida:Tids- och Krigs-Bilder.djvu/53
Den här sidan har korrekturlästs
37
