Den här sidan har korrekturlästs
38
Från bragders fält och från bragders dag
Kärkommen hem nu man vänder:
Man möts af gamla bekanta drag,
Man trycks af redliga händer;
Och jag skall sjunga, och jag skall dricka,
Och glad omfamna min hulda flicka,
Så trofast jag.
Men om jag stupat för fosterland,
På griften lyran man ställe;
I den skall susa en vind ibland,
Om lifvets fröjd bland de sälle.
Och nog skall vänner mitt graföl dricka,
Och säkert minns mig mitt hjertas flicka,
Ibland, ibland!
Men ofvan skyn, uti andehamn,
Der stjernepellen sig spänner,
Jag än skall sjunga om Sveas namn,
Och prisa kärlek och vänner.
Vid grafvens port, då de slutat dricka,
Jag möter dem och min trogna flicka,
Med öppen famn.
