Sida:Tids- och Krigs-Bilder.djvu/61

Den här sidan har korrekturlästs
45 

Men styr dess spira från år till år,
Bortkastar han klingan i skogens snår.

Men kommer en ovän, med svärd i sin hand,
Då drar han sin klinga för fosterland.
Ett svärd är heligt, det dras ej förr
Än fienden står framför landets dörr.


* * *


Mitt svärd är blankt, det är utan rost,
 Är blankt såsom Dalaelf;
Ett flammande öga, en glänsande post
 För Svea sjelf.

Mitt svärd är skarpt och dess skifva bräns,
 Är skarpt som ett vinterny;
Kring sköldfagra tärnans böljande gräns
 En ljungeldssky.

Hell dig min klinga, du ärans brud,
 Så fager och segersäll!
I frid är du frid, du stridens gud!
 Dig evigt hel!