4
förändring eller omvexling af de födoämnen jag köper eller anskaffar, som kroppens och lifsverktygens välbefinnande fordra?
Om nu menige man i allmänhet visste och förstod hvad som var honom nyttigast och bäst, skulle det vara både näsvist och skamligt att ställa honom till rätta för det bruk han gör af det han förvärfvat »i sitt anletes svett». Men det är icke så, ty alla samhällsklasser äro mer eller mindre ovetande om rätta sättet att välja sina födoämnen och rätta sättet att tillaga dem, så att af denna orsak årligen slösas bort icke blott mången mödosamt förvärfvad skilling, utan hundrade, ja tusentals riksdalrar.
Sålunda ser man ofta folk köpa och förtära orimliga mängder af alla slags feta saker, såsom smör, ister, flott, fläsk, så kalladt »dopp» m. m., dels derföre att de vant sig att finna smak deri, dels derföre att de fått den oriktiga åsigten att ju mera fett och fläsk de förtära, desto mera stärka de sina kroppskrafter. De känna nämligen icke hufvudläran eller den första grundsatsen för all matlagning, att de olika födoämnena måste i visst, inbördes afpassadt mått, vara tillstädes i den mat man förtär, så vida de ordentligt och fullständigt skola gagna oss.
Förtär man icke mera fett än som är riktigt och naturligt i förhållande till mängden af öfriga födoämnen (ägghvita, stärkelse o. s. v.) så förbrukas det helt och hållet, på samma gång det underlättar en fullständigare upplösning och förbrukning af annan föda. Men förtär man för mycket fett, så går öfvermåttet deraf genom magen och tarmarna, utan att smältas, och i så fall är det så långt ifrån att det gör någon nytta, att man snarare kan säga att det skadar och försvårar de öfriga födoämnenas upplösning. Alla födoämnen behöfva hvarandra; man kunde lika så litet smälta bara ägghvita, som bara fett; smör och bröd tillsammans är således en vida lättsmältare föda än smöret och brödet hvar för sig.
En passande mängd fläskflott eller annat fett gifver god smak åt potäter, bröd, kål och andra grönsaker, när det brukas på rätta sättet. Men så som bruket af fett till stekning och fräsning ofta af fattigt folk i städerna öfverdrifves, åstadkommer det visst icke någon sund,
