i små tärningar eller tunna tvärskifvor. Till 12—16 stora stjelkar tager man så litet vatten som möjligt, ungefär en stor tékopp full. De kokas i förtennt eller emaljerad panna och under kokningen omröres gröten jemnt; den afredes med 4 skedblad rismjöl och fordrar ett till 1 1⁄2 skålp. socker för att blifva lagom söt, hvarpå den uppslås på fat eller karott och ätes kall med gräddmjölk. Tillagad med något mindre socker, kan den brukas i stället för äpple- och stickelbärsmos till stek och vildt, m. m. Af rabarberstjelkar kan naturligtvis också kokas soppor, liksom af bär och frukt. Om man, som i åtskilliga kokböcker föreskrifves, kokar rabarbergröt med mycket vatten och potatismjöl, sparar man visserligen dermed något socker, men gröten blir seg, och smakar af mjölet.
81. Stickelbärsgröt. Härtill kan brukas både mogna och omogna bär. Till en kanna bär tages, alltefter som de äro saftiga, 1⁄2 till 3⁄4 kanna vatten. Bären få väl koka sönder och omröras så att de ej fastna vid bottnen, samt afredas med litet ris- eller potatismjöl, om man vill spara, både på bär och socker; när gröten är färdigkokt, tillsättes socker och kanel. Den ätes med grädde eller gräddmjölk med vispadt gräddskum o. s. v. likasom saft- och fruktgröt, men brukas också till stek m. m. Dock plägar man i så fall taga bär som ej äro riktigt mogna, litet mindre vatten och socker, samt tillsätta en liten bit smör och kanel eller kanelolja. Om omogna krusbär krossas och kokas med socker, kunna de gömmas hela året om.
82. Hjortrongröt. Hjortron rensas, kokas i sin egen saft med socker och anrättas med grädde eller gräddmjölk.
I nordligare delen af Norge är det godt om hjortron, och derifrån skickas till sydligare trakter ganska mycket inkokta hjortron, men de äro ofta mindre väl skötta. Bären blifva oftast under kokningen sönderrörda eller kokta till mos, hvilket gör att de se otrefliga ut och minskar deras värde. Äfven från nordligare Sverige skulle inkokta hjortron kunna försändas och blifva en inbringande handelsvara. Men då böra de kokas väl i sin
