108
mjölk, köttspad eller grädde och sättes till brun sås (№ 98) eller någon af föregående.
100. Skarp löksås. 6 rödlökar skalas, skäras i skifvor och röras med 2 skedblad smör, 1 tésked salt, 1 d:o socker, 1⁄2 d:o peppar, öfver svag eld tills alltsammans blifvit simmigt, men får ej blifva brunt. Den afredes med ett skedblad mjöl och knappt 1⁄2 kanna mjölk eller, köttkraft och får koka tills den är lagom tjock. Brukas till fårstek, kotletter af får, kokt vildt, fågel o. s. v.
101. Tysk löksås. Finhackad lök stekes i smör eller fläskflott. Löken ilägges icke på en gång, utan först tages blott hälften, som brynes i det kokande smöret eller flottet; när detta är brunt, ilägges återstoden, som blott stekes tills den blir gul och håller sig mjuk och saftig. Oaktadt den icke är nyttig för en svag mage, är den allmänt omtyckt som den smakligaste sås till mos och andra rätter af ärter, bönor o. s. v.
102. Rifven pepparrot. Pepparrot rifves vanligen på rifjern när rötterna äro tjocka och fasta; äro de tunna, skäras de i små bitar och stötas i mortel, helst med litet smör. Stött eller rifven pepparrot bör väl öfvertäckas och förvaras under lock. Utomlands brukar man rifven pepparrot ensamt, utan att tillaga den som sås, till biffstek, köttkorf och andra kötträtter och den ger också på detta sätt god smak åt köttet.
103. Pepparrotsås. Knappt ett skedblad mjöl röres in i smör eller buljongsflott, spädes med 1⁄4 kanna köttspad (mer eller mindre, om man vill hafva mycket eller litet sås), samt tillagas med ättika och socker. Rifven pepparrot röres väl om i såsen, som ej får koka sedan pepparroten är ilagd, ty derigenom förlorar den också sin kraft.
104. Kall pepparrotsås. 2 skedblad pepparrot 1⁄4 d:o peppar ock 2 matskedar ättika. Detta spädes med sur grädde tills det blifver lagom tjockt och brukas till kallt kokt kött eller fisk.
Denna sås är mycket stark och skarp, men kan lagas mildare, utan senap och peppar; sur grädde vispas då med ättika och socker och dertill blandas stött eller rifven
