126
Till 1 skålp. hackade nässlor tagas 2 skedblad smör, halfannat qvarter (19 tum) mjölk, 1 tésked socker, 2 d:o mjöl, 1 d:o salt och 1⁄2 d:o peppar. Anrättas med förlorade ägg, brynt bröd, hårdkokta ägg eller små bullar af fiskfärs. Nässlor brukas också till soppa. (Se grönkål, № 14.)
168. Sockerärter. Deraf tagas de späda skidorna, som skäras på snedden, i 2—3 stycken. De läggas i kokande vatten med salt och litet soda och förvällas eller kokas tills de äro mjuka; vattnet slås af och ett stycke smör lägges på ärterna, som omröras dermed tills det smälter; litet köttspad kan också slås derpå. Tycker man om smaken af bönörten och krusmynta, kan man lägga några qvistar deraf på ärterna när de äro kokta.
169. Stufvade Sockerärter kokas på samma sätt eller ock i köttspad, och när de äro mjuka, afredes ärtspadet med litet smör eller flott och mjöl, och ärterna få koka upp dermed. Man kan koka färska morötter, skurna i skifvor, bland ärterna. De kryddas med hackad persilja.
170. Störbönor och krypbönor. Skidorna ätas så länge de äro möra; båda ändarna af skidan och tråden längs densamma borttagas, hvarpå de antingen skäras som sockerärter, eller också helt fina, med knif eller bönhyfvel. De förvällas alltid i saltadt vatten med soda, och detta bör vara i full kokning, när bönorna iläggas. På många ställen spisas bönorna med blott litet salt, peppar och lök, men de smaka bättre med smält eller rördt smör, persilja, bönört och krusmynta. För öfrigt lagas de oftast som sockerärter. Kunna också ätas med tysk löksås, № 101.
171. Inlagda bönor. Följande sätt att inlägga och förvara bönor är det bästa: Då bönorna äro finskurna eller hyflade, förvällas de i kokande vatten, men ej så att de blifva mjuka. Derpå silas de och bredas ut för att torka litet. Nu gör man lake af 3 kannor vatten och 4 skålp. salt, hvilken får stå tills den är alldeles kall. Då bönorna också kallnat, nedläggas de i en lärftpåse i laken, med en sten ofvanpå. På detta sätt blifva bönorna
