Det, som man tror sig skola uträtta genom urvattningen, vinner man för det mesta vida lättare genom att i några dagar upphänga köttet eller vildbrådet på ett kyligt ställe; men det säger sig sjelft, att det ej får hänga tills det tagit skada. Kött skämmes lättare då det ligger, och bör derföre alltid hänga.
Men när vildt, renkött, eller annat kött, har blifvit gammalt och tagit skada, så att köttsafterna börja ruttna, då kan det vara skäl att lägga det i vatten i längre tid, emedan vattnet upplöser dessa och sålunda urdrager den illasmakande såsen ur köttet.
Många menniskor tro att det kommer på ett ut om man äter saltadt kött, eller kött med salt till. Detta är dock ett misstag; hvarje förståndig matmoder vet att om hon strör salt på ett stycke färskt kött, utan att tillsätta något vatten, så simmar det efter några dagar i saltlake, och hon vet också att det färska köttet minskar i vigt, när det lägges i saltvatten eller lake. Öfver 3⁄4 af köttets vigt är vatten, och i detta vatten befinner sig upplöst ägghvita och köttsaft, eller till en del de samma ämnen som man vid kokning får ut i köttsoppan. Detta vatten eller dessa safter, är det, som saltet till stor del drager till sig och som i förening med detta blifver saltlake. Kär man således saltar 2 lispund kött, förlorar man 1 pund eller rättare förändras ett pund till ett mindre godt och kraftigt födoämne. De förlorade närande beståndsdelarne äro emellertid närvarande i köttlaken, och kunna också på flera sätt utdragas derur. Låter man t. ex. vattnet långsamt dunsta bort deraf, så utfälles saltet småningom, och det som slutligen blir qvar af laken, kan brukas till köttsoppa.
Genom att urvattna saltadt kött, förloras ändå mer af de närande beståndsdelarne, hvarföre urvattningstiden bör göras så kort, som möjligt. Häraf bör det vara klart, att det är mera nytta med att äta köttet färskt än saltadt, samt att man icke utan nödtvång bör nedsalta en stor mängd kött på en gång.
Sjöfolk och andra, som i lång tid lefva af blott saltade matvaror, utan att äta potäter, grönsaker, rötter eller färskt kött, äro utsatta för en farlig sjukdom, kallad
