36
icke en gång är helsosamt för en dalkarl eller en »Valdersdöl» (den norske dalkarlen).
Visserligen kan det finnas mången, som har så god mage och matsmältning, att han icke bryr sig om sådant som det vi här talat om, ja, som skrattar åt all försigtighet och alla föreskrifter. Men då magsjukdomar, eller svaghet och sjukdomar i matsmältningsorganerna äro så allmänna, både i stad och på land, har man full rätt att fråga, om icke dessa sjukdomar komma just af dålig och oriktig matlagning, likasom man väl också måste fråga, om det ej är att kasta bort både penningar, mat och tid, att man fortfarande håller sig till och försvarar sådan hushållning.
Efter hvad som i det föregående yttrats, skulle en och annan kunna falla på den tro, att man ej bör äta annat än gröt och mjölvälling, soppor och grönsaker, stufvadt och kokt kött och kokad fisk; men detta är ej vår mening. Det är en naturlig drift, som gör att menniskorna älska omvexling i den föda de förtära, hvilket också är nyttigt och helsosamt, och denna drift bör man noga akta på; men det är också stor skillnad på en dylik omvexling en och annan gång, och dagligt bruk och sedvana.
Hvad som här ar sagdt och menadt, är att folk, som vanligtvis stufva eller koka den köttmat de använda, skaffa sig deraf både en billigare, helsosammare och rikligare föda, än de, som steka och fräsa i panna; i ugn och på glöd. Ty, till det som skall kokas kan man, som vi redan visat, bruka billigt kött och simpla grönsaker och mången god ting, som eljest icke kommer mycket till nytta.
5. Om stek och stekning.
Köttet kan knappast på annat sätt tillagas till helsosammare och smakligare föda, än som väl lagad stek. Men det finnes icke heller något tillagningssätt, hvarvid okunnigheten lättare kan förstöra ett godt födoämne, än just stekningen. Ty sådant förstördt, hårdt, halftorkadt, halfbrändt kött, hvarmed man stundom, äfven vid gästabudsbord, blifver trakterad, under namn af »biff», är väl så litet
