Sida:Tidsenlig matlagning.djvu/74

Den här sidan har korrekturlästs

68

uttömningarne hafva mer eller mindre kommit i oordning, kroppen har öfverflöd af ett ämne och saknar ett annat, och blandningen af de delar, hvaraf den är sammansatt, är heller icke som den skall vara. Detta allt måste man noga lägga på minnet.

Redan häraf kan man inse huru mycket vigtigare ordentlig och passande matlagning måste vara för den sjuke än för den friske, och huru skadligt födan kan inverka på hans tillstånd.

Vanligen har den sjuke föga eller ingen matlust; tvingar man honom då att förtära något, så ökas febern, hettan och inflammationen, eller hvad det nu är deraf. Ofta längtar den sjuke efter ovanliga saker och detta är icke sällan likasom en ingifven lust till ämnen, som kroppen behöfver för att öfvervinna sjukdomen. Häraf ser man också huru svårt det är för någon annan än en duglig och erfaren läkare, att i sådana fall träffa det rätta.

Ofta lider den sjuke af skenbar svaghet; man ger honom derföre stärkande föda; men följden är, att han blir sämre, medan en annan som ser kraftfull ut, derföre får svag föda. Det vanligaste misstaget är, att omsorgsfulla matmödrar allt för gerna vilja stärka sina sjuklingar och derigenom gifva sjukdomen näring och öfvertag. Det är icke en gång värdt att tala om att friska menniskor, så som nu bruket är i mat och dryck, förtära omkring en half gång mera än de för sitt lifsuppehälle och sitt välbefinnande behöfva; men den som är sjuk, synnerligast i feber, har behof af så litet föda, att det i vissa sjukdomar till och med är nyttigt att alldeles undvara eller minska den.

Det är tydligt att sjuka personer blott få förtära sådana födoämnen som äro lättsmälta, då matsmältningsförmågan dessutom försvagas under sjukdomen. Ju lättare ett ämne är att smälta, desto snarare öfvergår det i blodet och gör den nytta det bör, genom att ersätta det som är förloradt och som behöfves.

Födoämnen äro smältbara allt efter som de innehålla mera ägghvita, ostämne, växtlim, o. s. v. synnerligast om de äro upplösta, som i magert kött, råa ägg, mjölk och mager köttsoppa, samt stärkelse, sådan den förekommer i