alltsammans öfver elden, och rör omkring med en sked när det kokar, i tio minuters tid, eller tills det på bottnen bildar sig en hvitaktig, tjock sås; slå då i grytan en kanna varmt eller kallt vatten. Låt detta sedan koka in i tre qvarts timma, skumma det väl och sila det. Soppan eller buljongen skall då vara klar, och kan brukas att gifva köttsmak åt olika slags soppor och såser.
Har man icke fläsk, kan man taga 1⁄2 skålp. kött till i stället och litet mera salt.
Begagnar man hett vatten att späda soppan med, bibehåller köttet en god del af sin saft och kraft och kan med persiljesås, eller annan sås, för sig utgöra en ganska god rätt.
Den, som tycker om sådant, kan tillsätta morötter, rofvor, kålrötter, purjo, selleri, persiljerötter, antingen tillsammans eller hvar för sig; ett par lagerbärsblad och en nypa timjan eller mejram — detta sista är godt att veta, emedan man deraf kan fatta huru lätt man i allmänhet kan förändra smaken på soppor, så att de kunna anses vara af alldeles olika tillredning.
Denna soppa är ljus till färgen, men vill man hafva den brunaktig, behöfves blott tillsättas litet brynt socker eller lök.
9. Klar grönsoppa. (Fransmännens Julienne.) Skär två tredjedelar morötter och kålrötter, och en tredjedel lök, purjo och selleri i små tärningar, så att alltsammans utgör ungefär ett skålpund; skölj det väl och torka det i en ren handduk. Lägg 1⁄4 skålp. smör eller buljongsflott och ett par skedblad socker i en gryta eller panna; slå rötterna deruti och sätt det öfver elden men rör flitigt om. När rötterna hafva dragit fettet till sig, så slås i grytan en kanna köttsoppa eller klar buljong, och alltsammans får koka sakta tills morötterna blifvit möra; allt flott afskummas väl, ty på klar soppa får ej finnas spår af flott.
Smaken på denna soppa kan naturligtvis förändras efter behag; man kan utelemna några rötter och kryddor och taga andra i stället, som man tycker bättre om. Har man färska gröna ärter, sparris, blomkål eller andra fina kålsorter att tillsätta, blifver denna soppa ändå bättre.
