ärtsoppa. De tillagas då vanligtvis utan sött och surt, med salt eller färskt köttspad. och om man så har, tillsättes litet brun buljong, steksås, köttbullar eller köttkorf, skuren i små stycken.
18. Bönsoppa med potatis. Kokas som N:o 16. Ett stycke väl sköljdt, rökt fläsk lägges i grytan och soppan spädes emellanåt med kokt vatten. När bönorna blifvit riktigt mjuka, tillsätter man en tallrik smått skuren potatis och rötter, samt finhackade sopprötter (persilja, körfvel, selleri o. s. v.); en matsked hvetemjöl röres i vatten och vispas om det behöfves, hvarefter alltsammans får koka en halftimma. Fläsket skäres i skifvor och ätes till soppan.
19. Fågelsoppa. Till soppa bör man taga gamla fåglar, som äro för torra och sega till stekning. (Om kännetecken på gamla och unga fåglar, se längre fram under rubr. vildt.)
Fågel, som allt annat kött, bör aldrig urvattnas, utan blott sköljas och aftorkas, såvida den ej är skämd, då den bör läggas i vatten.
Fågeln skäres i stycken alltefter storleken; ripor och hjerpar klyfvas i fyra delar och allt innanmätet uttages. Tillsammans med fågeln kokas ett stycke färskt eller salt fläsk; har man ben och öfverlefvor af refbensspjell, fågel, hare eller renstek, öka de kraften. Soppan saltas om det behöfves och afredes med litet brynt hvetemjöl. Sönderskurna äpplen och sellerirötter, som kokats särskilt, iläggas; mjöl- eller köttbullar höra också hit och dessa kokas efter rötterna, i samma vatten. Slutligen ilägges litet neglikor, samt sött och surt efter smak. Fågelköttet upplägges på ett fat, fläsket skäres i skifvor och lägges omring fågeln; alltsammans ätes till soppan. Vill man hafva något kött saftigare och bättre, tages dertill de bästa delarne af bröstet, som iläggas först och tagas upp så snart de äro mjuka, eller brynas i en panna. Till soppan behöfves då inga köttbullar. Det säger sig sjelft att man efter smak och behag kan alldeles borttaga här ofvan nämnda rötter och kryddor, eller ersätta dem med andra; dock göra rötterna soppan mera
